just nu ligger jag här och tänker på de mesta...
Kommer mitt liv se ut såhär?
kommer jag alltid att bo i denna by?
kommer jag nånsin känna lycka igen?
kommer nånting bli som vanligt igen ?
kommer jag få min lägenhet?
kommer det bli ett lyckligt slut?


så många frågor men så lite svar..
Ibland önskade jag att det fanns nån som kunde svara på alla mina frågor ...
Då hade man inte behövt tänka så mycket ..
Men som sagt jag tar en dag i sänder och se vad som händer ;)
just nu så känner jag mej som den ensamaste i världen ...
Ingen som finns där när man behöver dom som mest..
Ingen som kan förstå mej ..
Ingen som står för de dom säger..

När jag tappade min lägenhet så kändes de som hela världen vände sig imot mej ...
Jag bor hos kompisar och hos mamma ibland just nu ...
De sjukt jobbigt att flytta runt hela tiden ..
Men vad gör man när man inte har nån lägenhet än..

De finns två stycken jag umgås med nu för tiden och det är Jossie och Maria ..
My har liksom försvunnit efter hennes morbror flyttade granne med dom, hon är jämt med tess och har aldrig tid längre..
Jenita och jag har glit ifrån varandra efter jag blev av med lägenheten ..
Daniel pratar inte med mej längre typ.. vi var skit bra kompisar till allt vart bara strul med allt ...
Göken och jag pratade jätte ofta förut men inte längre...
Björn och sussi var jag jämt hos men inte lika ofta längre..
Back vi pratade nästan varje dag men inte nu efter jag flyttade..
så många som försvann när ja vart av med lägenheten och jag kan inte förstå varför ?
Jag mådde sjukt dåligt under hela 2010 och dom som fanns där då var MY, JOSSIE , MARIA OCH ANDREAS
tack för de<33
Men ändå så är det så jobbigt att sitta här i min ensamhet och känna hur dåligt jag riktigen mår..
Jag vill inte sitta och tycka synd om mej själv men man kan inte rå för att man mår dåligt ...
Jag ljuger om jag säger att jag mår bra för innerst inne så mår jag som skit rent ut sagt!
Jag försöker varje dag att må bra , jag anstränger mej så sjukt mycket varje dag för att le på munnen lite granna.. Jag förstår om det låter helt sjukt men det är sanningen !
Ena morgonen kan jag må så sjukt bra och den andra morgonen så kan det kännas som hela världen har gått under..
Jag undrar verkligen hur mycket jag klara av egentligen?
för det känns som att de här är gränsen för mej innan ja går in i väggen ...

Jag hoppas för allt i världen att jag kommer bli lycklig igen och kunna må bra och inte ha massa tankar i huvudet hela tiden ..